ingen vet hur det är att leva med detta. att ha dom värsta mardrömmarna varje jävla natt. vaknar att man blöder näsblod, skakar, svettas, gråter, rädd. det är något jag har lärt mig leva med i några års tid nu. jag börjar bli så van. vissa säger till mig, men du ser ut att må dåligt. nej det syns inte, men inombord är allt krossat på mig. även fast att jag lider av panikångest, ni vet väll hur det är att leva med det? jo hemskt, jag har haft det sen jag var liten, jag går jämt med ett leende på läpparna det är därför ingen ser.. det ska inte synas heller, men lev med det så får du veta hur det känns att ha det , ha hjärtklappningar, stickningar i tinnigar, att kännas som att man dör, även fast man inte gör det. ibland kan man må bra, men ibland inte, man svimmar har dommningar man har overklighetskänslor .. jag hoppas verkligen att ni förstå hur jag egentligen mår!pz